En mathantverkare: möt Astrid Nässlander

På ön Steigen mittemot Lofoten blickar Astrid Nässlander ut över landskapet. Denna vackra remsa av den norska kusten har dramatiska fjäll samt hundratals öar och kobbar i sina turkosblå vatten. Det är även här som den 30-åriga frilanskocken – tillika småskalig producent av hållbart kött – hittar alla ingredienser hon behöver.

”Det finns oändliga mängder bär och svamp samt perfekt tempererat källvatten under sommaren”, säger Astrid entusiastiskt. ”Dessutom finns det många gårdar på Steigen. Jag älskar att stöta på får och kor när jag är ute på vägarna.”

Den 30-åriga tvåbarnsmamman har alltid älskat matlagning, men hennes väg till framgång var snirklig. ”Jag tillbringade fem år med att fundera på vad jag skulle studera medan jag jobbade deltid på kaféer och restauranger.”

När Astrid väl insåg att hennes stora passion var matlagning följde fem år när hon ”fokuserade på mat samt sin kreativitet och utveckling”.

Satsningen lyckades. Astrids karriär pekade spikrakt uppåt och hon blev huvudkock på det prestigefyllda hotellet Manshausen. Sedan blev hon den första personen att vinna det stora norska kockpriset ”Matprisen” – endast 26 år gammal.

Det var när Astrid arbetade på Manshausen och både fiskade och letade råvaror i den närliggande skogen på egen hand som hon utvecklade sin ”mindre men bättre”-filosofi.

”Jag har blivit duktig på att använda de ingredienser som finns och att aldrig slänga något”, påpekar hon stolt. ”Man måste vara kreativ när man befinner sig på en avlägsen ö, får leveranser en gång i veckan, men ändå måste laga en trerättersmeny varje dag i tre års tid. Det är nästan som att färre alternativ gör mig mer kreativ. Med andra ord är jag inte beroende av importerade grönsaker.”

Hon stannar till ett ögonblick innan hon fortsätter. ”En gång lagade jag en efterrätt på i princip allt jag hade. Det berodde främst på att jag befann mig på en liten ö och inte kunde få tag på någonting annat. Resultatet var ett päron pocherat i sirap av svart vinbär, serverat med en salt karamellsås och maräng. Efterrätten blev en supersuccé – hela restaurangen tystnade när vi hade den på menyn!”

Astrids matlagningsfilosofi består av två delar: ”mindre men bättre” samt ”gammalt sunt förnuft”, vilket refererar till att införskaffa olika råvaror lokalt. Behöver hon mjölk stannar hon hos en mjölkbonde. Behöver hon kött kontaktar hon lokala jägare för att se vad de har fått tag på nyligen.

Astrid hoppas att hennes filosofi kan ”visa människor vad som finns runtomkring oss och att det går att hitta råvaror på fler ställen än i matbutiken”. Hon är särskilt stolt över alla kvalitetsråvaror som finns i Steigen och de människor bakom dem som hon gillar att prata med.

Hennes passion för lokalt kött lyser igenom. Idag ser många kött som en icke hållbar produkt, men Astrid vill utmana det tänkandet. Istället vill hon att människor ”funderar på hur de får sitt kött, fattar medvetna beslut, tar reda på mer fakta, lär känna lokala bönder och kanske besöker deras gårdar”.