Norrskensjägaren

När jag träffar Tom Kerss står det snabbt klart att han har en förkärlek för natthimlen, men kanske allra mest för norrsken.

Det är inte bara souvenirerna i astronomens lägenhet som avslöjar vad som ligger närmast hans hjärta. (Hans favoritsouvenir är muggen han köpte till norrskensvideon han spelade in med Hurtigruten för några veckor sedan. ”Den doftar fortfarande rökigt från lägerelden”, påpekar han.)

Det är heller inte hans bedrifter; han har skrivit flera bästsäljare om astronomi, arbetat på det berömda observatoriet i Greenwich och är den första personen nyhetsredaktionerna ringer när de behöver en expert på norrsken.

Det är heller inte för att han är en av experterna ombord på våra astronomiresor där han delar med sig av vetenskapen bakom norrsken.

Det som avslöjar honom är hans svar när jag berättar om mina egna försök att jaga norrsken – tre korta resor till polarskensovalerna utan någon ljusshow: ”Herregud! Du borde följa med på en av mina astronomiresor. Jag garanterar att du skulle få se norrsken!”

Det är ett lockande förslag. Toms värme och energi kanske är det perfekta botemedlet mot min otur! Att se ett norrsken tillsammans skulle förmodligen ge ännu mer mening till upplevelsen.

Tom må vara forskare och ha en utbildning inom astrofysik, men det är något annat än de laddade partiklarnas möte med jordens övre atmosfär som har skapat hans brinnande intresse för norrsken och Norge. Det är berättelserna och perspektivet som ett norrsken ger – och risken att missa den bästa ljusshowen hittills.

”Det går inte att fånga på bild”, påpekar han när vi diskuterar norrskensresor. ”Det är som att se en månförmörkelse på tv. Platt, oinspirerande. Tvådimensionellt. När du ser en månförmörkelse med dina egna ögon förstår du effekten fenomenet har inom vissa religioner. Att se ett norrsken är som att bevittna födseln av någonting övernaturligt. Du känner det ända in i själen. Den där ödmjuka känslan av absolut förundran där man påminns om universums storhet.”

Här berättar han om hur hans kärlek till norrsken uppstod, varför han väljer att fortsätta sitt ”ofarliga beroende” och vad han tycker är (nästan) lika vackert som att se ett norrsken.

Jag var förmodligen fem år gammal. Det var tidigt nittiotal och vi bodde nära Lossiemouth på Skottlands nordöstra kust. Om du står på stranden kan du få se ett norrsken där vintertid, men det är långt ifrån de ljus som fladdrar över himlen i Norge.

Jag var så liten, så det enda jag kommer ihåg är ett svagt sken i horisonten. Men jag minns att jag frågade mina föräldrar om det. Pappa förklarade att det var ett norrsken och sedan var jag fast. Det var faktiskt en av anledningarna till att jag började studera astronomi.

Min första ”riktiga” norrskensresa gjorde jag först 2007. Jag kommer aldrig att glömma känslan av att se mitt första riktiga norrsken. Jag var helt trollbunden. Jag tog min kamera, klev ur bilen och började gå mot ljuset – tills en av mina fötter gick genom isen! Det kalla vattnet tog ner mig på jorden igen, men mina ögon var snart fästa på himlavalvet igen. Det var fantastiskt. Jag fick en imponerande ljusshow redan på första försöket.

Sedan dess har jag sett norrsken i alla dess former, från svaga och knappt märkbara till kraftiga stormar. Min första ”riktiga” upplevelse hamnade på övre delen av skalan. Alla har självklart inte lika mycket tur, men med det sagt såg vi ett fantastiskt norrsken från fartyget i vintras – förmodligen det bästa jag har sett på tio år. Det var den första norrskensupplevelsen för många av resenärerna ombord, och det var extra kul för dem när vi sa att ”det var längesen man fick uppleva något så speciellt”.

Jag tog faktiskt en bild av platsen där jag gick igenom isen och fick se mitt första ”riktiga” norrsken. Bilden lär inte vinna några fototävlingar, men du kan se hålet precis bakom mig.

Utöver Kanada har jag fått uppleva norrsken i Lappland, Norge och på Island. Men Norge är min absoluta favorit. Framförallt på grund av de dramatiska omgivningarna. Det är självklart underbart att se ett norrsken från Island, men miljön kan upplevas som ganska mörk och karg. Nordnorge är en oförglömligt vacker plats. Fjällen är fantastiska.

Jag har två! I det första scenariot är jag själv. Jag hoppar in i bilen, lämnar stadens ljus bakom mig och kör så långt ut i vildmarken att civilisationen känns som en avlägsen dröm. Här kan jag knyta an till jorden och himlen på nytt. En jakt efter naturens tidlöshet där marken under mina fötter och himlavalvet ovan mig är miljardtals år gamla, samtidigt som färgerna från ett norrsken lyser upp min värld. Det är konstrasten mellan det stadigvarande och något dynamiskt som gör upplevelsen så speciell.

Jag älskar också att vara med när andra människor ser ett norrsken för första gången. Spänningen som fyller luften när de där första ljusglimtarna gnistrar på himlavalvet. Den är påtaglig. Vissa blir helt tysta medan andra säger precis allt! Att få njuta av andra människors reaktioner har gett upplevelsen en ny dimension för mig.

Jag är tacksam för båda delarna!

Här är en bild tillsammans med en grupp jag spanade efter norrsken med. Nuförtiden känns andras reaktioner lika tillfredsställande som att se ett faktiskt norrsken.

Vanligtvis glömmer jag bort själva vetenskapen. Alla norrsken börjar med några minuter av ren förundran. På senare år har jag intresserat mig för kortsiktiga prognoser, särskilt om jag är med andra människor. Därför analyserar jag ofta ljuset för att ge folk en fingervisning om var de ska titta härnäst.

På så vis kan man säga att upplevelsen förlorat lite av sin mystik, men inget av sin magi. Jag förstår vad som händer, men känslan förblir densamma. Jag är fortfarande lika fascinerad av att norrsken ens existerar. Gemene man ser förmodligen norrsken som en del av de där magiska vinterscenerna i filmer och tv-serier – faktum är att vi diskuterar norrskenets roll inom populärkulturen på våra astronomiresor. Och det är magi, men i verkliga livet.

Det sägs att norrsken kan ge ifrån sig ett underbart, sprakande ljud vid mycket sällsynta tillfällen. Detta bekräftas bland annat i berättelser och myter från invånarna i norra Kanada.

Men för att norrsken ska kunna tala till oss måste luften vara mycket stilla och svalna väldigt snabbt. Då kan ett slags statiskt mellanrum av varmluft skapas under ett extra aktivt norrsken. Resultatet är ett sprakande ljud.

Det är alla norrskensjägares enhörning. Personligen har jag aldrig hört dem under drygt 250 nätter i jakt på norrskenet. Hittills! Håll tummarna för mig!

Det finns fortfarande mycket vi kan lära oss från universum. Vi är trots allt en del av det. Det är inget som ligger ”därborta”. Det finns i oss, precis som vi finns i universum; som små stjärnor på himlavalvet.

Faktum är att forskning är ett slags berättelse baserad på experiment och observationer. Hur vi utbyter idéer och formar omvärlden är beroende av detta berättande. Innan människan lärde sig skriva skildrade man berättelserna i stjärnljus och placerade dem på himlavalvet där de fick vara ifred.

Vår koppling till universum är därför en slags portal till vår historia. Zodiaken är ett bra exempel. En samling berättelser om arketyper och saker av gemensam betydelse. Som jungfrun med sitt öra av vete eftersom hon är gudinnan för vetet och skördarna. Vete var den första grödan som odlades och hjälpte människor att gå från att vara nomader till att slå sig ner på en plats. Det var då civilisationen och filosofin föddes.

Så på ett sätt är natthimlen det som binder oss samman med resten av mänskligheten; något som låter oss komma i kontakt med oss själva och vår historia. Före jordens evolution, innan jorden bildades; tillbaka till de första stjärnorna, tillbaka till Big bang. Det ger ett nytt, mycket större perspektiv. Något jag tycker att människor ska anamma.

Alla vet att jag älskar norrsken! Min familj uppskattar min passion även om vi inte är på samma nivå alla gånger. Som många andra uppskattar de dess skönhet samtidigt som de upplever förhållandena under ett norrsken som ganska utmanande.

Det kan vara riktigt kallt, men för mig är det en del av upplevelsen. Det är många som ställer sig frågande till varför jag tillbringar tid på några av världens kallaste platser – helt frivilligt! Men för mig har norrsken en lugnande effekt, oavsett vad termometern visar.

Det är en av fördelarna med Hurtigrutens astronomiresor. Du får det bästa av två världar ombord på fartyget. Det är som ett flytande hotell. Du kan kliva ut på däck och uppleva den arktiska kylan innan du går in för något värmande att dricka.

Detta är mitt första ”riktiga” norrskensfoto. Bilden i sig är inget märkvärdigt, men den fångar ett speciellt ögonblick i mitt liv, så den har ett högt sentimentalt värde för mig.

Det var den enklaste frågan hittills! Norrsken ger dig något mer än andra naturfenomen – ett löfte om att den bästa uppvisningen i mitt liv fortfarande inte har ägt rum. Jag vet inte när det sker, men jag vet att jag inte vill missa det.

Natthimlen är väldigt vacker, men det är svårt att se någonting nytt i stjärnkonstellationerna. Norrsken är å sin sida alltid unika. Du kommer aldrig få se samma sak två gånger och ingen annan kommer att ha haft samma upplevelse.

För mig är det som att se en enhörning. Om du visste att den fanns skulle du vilja se den. Det är omöjligt att motstå när du får uppleva magi med dina egna ögon.

Det är därför människor blir beroende av norrsken. Alla jag känner som har sett ett norrsken beskriver det som ett minne för livet. Även om de har sett vad jag skulle klassa som ett genomsnittligt norrsken. För många räcker det. De känner sig nöjda. Men 10 % av oss blir som besatta. De återvänder om och om igen, precis som jag.