Kära kust, från Isak Hals

Isak Hals är ledig när vi träffar honom i Stokmarknes, hans hemstad och Hurtigrutens födelseplats.

Stokmarknes är beläget på de arktiska öarna Hadseløya och Børøya i Vesterålens ögrupp intill det blågröna hav där molnhöljda fjäll kantar horisonten i alla riktningar. Vid vattnet ligger det moderna Hurtigrutenmuseet, som är byggt som ett flaskskepp runt vårt fartyg DS Finnmarken från 1956.

Stokmarknes är för alltid knuten till Hurtigrutens historia. Det var från den här lilla staden som vår grundare, pionjären Richard With, förändrade den norska kustens framtid när han grundade en snabb och pålitlig resväg som knöt samman norra och södra Norge.

Den här rutten finns kvar än idag – Hurtigruten.

Men hur mycket visionär Richard With än var hade han inte kunnat starta Hurtigruten utan hjälp från lokalbefolkningen i Stokmarknes och längs övriga kusten – människor som Isak Hals och hans familj.

Sedan Hurtigruten började trafikera kusten har varje generation i Isaks familj arbetat på Hurtigrutens fartyg, ända fram till Isak idag.

Det var faktiskt Isaks förfader William Dahl Hals från Stokmarknes som Richard With vände sig till när han behövde ekonomisk hjälp för att starta ”snabbrutten” år 1893.

Paul Emil Hals, en av sönerna till Isaks farfars farfar, var till och med ombord på Hurtigrutens jungfruresa med DS Vesterålen tillsammans med kapten Richard With. Senare blev Paul själv kapten.

Isaks farfar var också en mycket omtyckt kapten på Hurtigruten. Isaks pappa, Eivind Eliassen, började på MS Lofoten på 70-talet, och Isaks storebror Daniel arbetar ombord på MS Trollfjord.

När vi är hemma hos Isak och pratar om alla familjemedlemmar som har arbetat på Hurtigruten spricker Isaks mamma, Ellen Hals, upp i ett leende och säger att hon tror att det rinner saltvatten i ådrorna på den här sjöfararfamiljen. Vi tror att hon kan ha rätt!

Efter att ha träffat Isak och hans familj följer han med oss till hamnen i Stokmarknes hamn. Det är lätt att föreställa sig hur Isaks far, farfar och generationerna före dem gick samma väg under alla årstider år efter år, generation efter generation, och hur de passerade de målade trähusen på väg till ”kontoret”.

Efter att ha sett foton kan vi tänka oss hur Paul Emil Hals promenerade här år 1893, kanske pulsande fram i snön på väg till hamnen, klädd i stilig fluga, tjock rock och kaptensmössa med tre stjärnor ovanför den omsorgsfullt ansade mustaschen.

Vi ser även Isaks farfar, Fredrik Sandborg Hals, elegant klädd i en marinblå dubbelknäppt kavaj med åtta blänkande mässingsknappar och guldfärgade kaptensrevärer, när han hälsar på ortsborna på väg till det väntande fartyget.

Det går också att föreställa sig Isaks farmor, Haldis Hals, som tog samma väg till hamnen för att träffa Fredrik när han låg i hamn i Stokmarknes. På den tiden var han borta flera månader i taget, så de få timmar i veckan när han var i Stokmarknes var värdefulla stunder för båda två.

Efter ett långt och lyckligt arbetsliv på Hurtigruten gick Fredrik så småningom i pension och lämnade över stafettpinnen till den unge Isak.

Av alla generationer som har arbetat på Hurtigruten är det enligt Isak farfar Fredrik som har inspirerat honom mest. Under de 40 år som kapten Fredrik Hals tillbringade till havs var 34 av dem på Hurtigruten, först på MS Vesterålen på 60-talet och sedan på MS Richard With på 90-talet.

Fredrik gick i pension året innan Isak föddes, men Isak minns med glädje hur han gick den välbekanta vägen in till staden med sin farfar för att se våra fartyg lägga till i Stokmarknes.

Om det var ett fartyg som kapten Hals hade arbetat på eller där han kände någon i besättningen, kunde han ta med den unge Isak ombord för att dricka kaffe och prata med gamla vänner. För Isak var detta speciella ögonblick.

”Jag lyssnade gärna på min farfars alla historier”, berättar Isak. ”Han påverkade mig en hel del. Det gjorde också min bror och farbror, som också arbetar till havs. De har alla gjort intryck på mig, men även besättningen ombord förstås.”

”När jag arbetar på de fartyg där min farfar har varit kapten förstår jag varför han älskade sitt yrke så mycket.” ”Och jag träffar fortfarande arbetskamrater till min farfar och farbror, trots att det var många år sedan de slutade.”

När Isak gick på lågstadiet brukade han springa ner till hamnen med sina klasskamrater för att få en skymt av Hurtigruten-fartygen när de lade till i Stokmarknes. ”Jag har pratat om att arbeta ombord på Hurtigruten sedan jag satt och ritade fartyg som barn, så det är kul att jag har fått förverkliga min dröm”, säger han.

Nu är Isaks brorson den senaste personen i familjen Hals som har förtrollats av våra fartyg. Han besöker Hurtigrutenmuseet i Stokmarknes tillsammans med sin farbror så ofta han kan.

Kanske kommer Isaks brorson en dag att föra familjetraditionen vidare och finnas med i besättningen ombord på något av våra fartyg. Då kommer han att bära en modern Hurtigruten-uniform och promenera samma väg till Stokmarknes hamn som så många i hans familj gjort före honom.

När den tiden kommer välkomnar vi ännu en medlem i familjen Hals till vår stora Hurtigrutenfamilj, med all den glädje och skönhet man får uppleva året runt längs den norska kusten.

Vi tackar innerligt Isak och alla hans familjemedlemmar som har arbetat på våra fartyg längs den norska kusten under alla dessa år. Tack till dig och alla andra som liksom du har ”saltvattnet i blodet”.