Hurtigrutens ursprung: hur allt började
När sjöfartspionjären Richard With grundade den klassiska kustresan 1893 skulle det komma att förändra framtiden längs den norska kusten.
Vår berättelse börjar under det sena 1800-talet i fiskevattnen längs kusten i Nordnorge. Stora fångster av sill, hälleflundra och torsk behövde nå Sydnorge, där de kunde exporteras för att möta den ständigt växande efterfrågan i södra Europa.
Transporter med ångbåtar och enmastare var också opålitliga och oregelbundna, vilket gjorde resorna långa och mödosamma. På den tiden tog det tre veckor för ett brev från Trondheim till Hammerfest att komma fram, och på vintern kunde det ta fem månader.
Men den 1 250 sjömil långa resan från Bergen till Kirkenes var fylld av farliga rev, små öar och smala inlopp. Det fanns bara 28 fyrar norr om Trondheim och bara två sjökort, vilket gjorde resor nattetid riskfyllda.
Utmaningen accepterad
Den norska regeringen ville hitta en lösning. 1891 bjöds rederier in att lämna anbud på driften av en statligt sanktionerad rutt mellan Trondheim och Tromsø eller Hammerfest med resor nattetid. Ingen svarade.
Regeringen försökte igen följande år, men de två största rederierna vid denna tidpunkt var helt ointresserade. Men när andra ryggade tillbaka fanns en man som antog utmaningen: kapten Richard With.
De norska kustresornas fader
Kapten Richard Bernhard With föddes i Stokmarknes 1846 med livet på havet redan i blodet. Han var son till en sjökapten som hjälpte staden Tromsø att införskaffa sitt första handelsfartyg och den unge Richard kom att gå i sin faders fotspår, men i betydligt större skala.
Richard With inledde sin karriär som styrman på ett handelsfartyg. Han återvände sedan hem, gifte sig och öppnade en butik i Risøyhamn för att dra nytta av det växande sillfisket. Under den här tiden insåg han att det fanns ett växande behov av bättre sjötransporter i regionen.
Hösten 1880 inledde With ett nytt projekt och började samla in pengar till ett ångbåtsbolag. I november 1881 kom verksamheten igång med With som kapten. Inom tre år hade han köpt ytterligare två fartyg och etablerat handelsrutter mellan Bergen och Lofoten.
Kartläggning av vägen
För att kartlägga den norska kustlinjen inledde With ett samarbete med Anders Holte, en erfaren lokal sjöman. Partnerskapet ledde till den första omfattande navigeringsmetoden för kusten som baserades helt och hållet på observationer på havet och längs kusten.
With var en smart affärsman och anställde skickliga kaptener som kunde använda systemet Holte tagit fram för att navigera längs kusten i mörker, vilket sparade värdefull tid medan konkurrenterna låg och sov.
När det blev dags för statlig upphandling 1892 var kapten Richard With redo att tysta skeptikerna och uppnå sin efterlängtade vision om ”hurtigruten” – den snabba rutten.
En ikon föds
Den 2 juli 1893 inledde ångbåten DS Vesteraalen jungfruresan för ”den snabba rutten”. Resan utgick från Trondheim och fartyget lade till i nio hamnar före ankomsten till Hammerfest tre dagar senare, 45 minuter tidigare än utsatt ankomsttid.
Det var en stor händelse för familjer längs kusten som viftade med flaggor för att välkomna fartyget. Bedriften innebar en stor förändring för kommunikationen i Norge. Brev som tidigare tog veckor att leverera var nu framme på bara några dagar, och människor som tidigare varit isolerade kunde börja röra sig fritt längs kusten.
En snabb och pålitlig service
Den snabba, pålitliga rutten fick fiskebyarna att blomstra eftersom den innebar att de lokala fiskarna kunde frakta sina fångster söderut för vidare export till hela världen. En revolution som även fick andra industrier att utvecklas, vilket bidrog till välståndet i hela landet.
Det dröjde inte länge förrän den snabba och säkra rutten gick från att genomföras veckovis till dagligen. Rutten förlängdes också till Bergen i söder och hela vägen upp till Kirkenes vid den ryska gränsen. Efter varje ny milstolpe tillkom nya fartyg i flottan och resten är, som man brukar säga, historia.
Ett arv fortsätter
With pensionerade sig som sjökapten och blev VD för företaget, en roll han behöll fram till 1909. Han hedrades av nationen och blev riddare av första klass i St. Olavs orden: ”En belöning för framstående tjänster för Norge och mänskligheten”.
Vi är stolta över vår grundares pionjärsanda. Hans arv lever vidare hos oss än idag, med samma styrka och hängivenhet.
